Den lyxen jag aldrig trodde jag skulle kalla lyx
Lyxen jag pratar om handlar om att ha egna smultron. Självklart behöver det inte vara precis smultron, utan egentligen vad som helst. För mig är det dock mina smultron, de jag ser mogna i min rabatt, kunna äta av när jag ser ett illrött bär. Den lyxiga känslan att kunna gå precis utanför dörren och plocka in röda juveler att pryda soygurten med antingen till frukost eller kvällsmat.
Det är de små sakerna i livet som ger det en guldkant. Kära ni, tänk på det. Det är inte de stora sakerna som inträffar sällan som gör livet fantastiskt utan det är de små ögonblicken som ger livet en glittrande guldkant.