För några veckor sedan tog Jim och jag en promenad i ett kylslaget Storön. Det såg nästan likadant ut som världen gör idag. Vi har en köldknäpp här uppe och termometern visar närmare trettio minusgrader. 

 

Vi promenerade runt byn och pratade om både stort och smått. Tog en vända ut på kajen där jag insåg att världen är så fin när allting är vitt, krispigt och skört. 

 

En by i vinterskrud måste vara bland det finaste som finns. Någon gång vill jag också bo i en by, i ett mysigt hus med kamin och bastu. Kunna sitta och titta ut genom fönstret när jag sitter vid köksbordet och dricker kaffe, se hur der ryker ur skorstenarna hos grannarna och kanske se en frusen hundägare eller två som tagit sig ut trots det kalla vädret.