Jag satt häromdagen och läste bloggarna som etsat sig fast i mappen Favoritbloggar i bokmärkesfältet. När jag klickat mig in på Underbara Claras blogg möttes jag av ett inlägg som fick hakan att lossna från käken och luften i lungorna att ta slut. Där var dom, orden, orden som slog huvudet på spiken, träffade mitt i prick och fick mig att inse något viktigt. Jag är inte lat för att jag är trött, det finns en anledning till att kroppen är trött. Det gör inget gott att känna ångest eller tycka att en är lat. Min kropp är trött för att den har utfört något under dagen som tagit av min energi, än en gång - jag är inte lat. Det är så lätt att känna sig ovärdig när en efter middagen inte orkar ta tag i dammsugning och skurning, som att en är sämre än någon annan. Kroppen får inte längre säga till när den är trött utan det är jag som ska bestämma när det är okej att vara trött, vilket är aldrig, eller väldigt sällan. Ibland är mitt hem ett enda kaos och det är okej, jag är inte sämre än någon annan för att det ibland ligger saker på köksbordet, för att dammet i hörnen ibland syns och för att det inte är redo för att visas i en inredningstidning. Det är okej att lyssna på kroppen, fasaden måste inte alltid upprätthållas, ibland måste vi tillåta oss själva att ladda ur, ladda om och ta nya tag. 

 

Ni borde läsa Claras blogginlägg, det är så bra skrivet. Här har ni en länk.