den otroliga saknaden av sommarlov

Jag har ofta tänkt på hur ordet sommarlov får en helt ny betydelse desto längre en jobbat. Under mina tre år med heltidsjobb har det varje sommar återkommit diskussionen om just sommarlov. När en gick i grundskolan, gymnasiet och på universitetet var just sommarledigheten så självklar. Trots att en hade skaffat sig ett jobb under några veckor av sommaren kändes det ändå oändligt. Tid att vila upp sig, hitta på massor av roliga saker och bara njuta. Idag är det normaliserat för mig att jobba fyrtio timmar i veckan, allt annat i livet ska antingen hinna göras på kvällstid eller på helger. Det innebär (i alla fall för mig) att det blir en relativt hård prioritering. Självklart har jag, precis som de flesta semester varje sommar.
 
Fyra veckor varje år får jag betald semester, vilket kan sägas är en arbetande människas sommarlov. Dock känns det aldrig som det, samma underbara oövervinnerlighet infinner sig aldrig när en går på semester. Kan det ha att göra med att semester har en korrelation med prioritering, planering, jobb och 'måste hinna' trots att vi inte ska gå till vårt vanliga jobb. Allt vi inte hunnit på veckorna eller helgerna resten av året byggs sakta men säkert upp till det får vi ta tag i på semestern-högen. På grund av detta pratas det ofta om sommarlov som någonting ouppnåerligt, någonting vi ser tillbaka på med andakt och lycka. En upplevelse vi aldrig kommer få igen eftersom vi inte har tid, vi har inte tid att bara njuta av semestern utan istället ska vi försöka hinna beta av vår eviga to do lista. 

Det är dags att vi återupplever känslan av sommarlov.

det här med personliga preferenser angående mat

Något jag ofta tänker på handlar just om personliga preferenser. Vad vissa människor föredrar och vissa inte och orsaken bakom. Vi har nämligen ett sådant dilemma här hemma hos oss, jag har valt att plocka bort alla typer av mjölkprodukter ur min kost. Det vill säga, mjölk, creme fraiche, smör, ost osv. Varför jag valt detta är både av etiska skäl men även av hälsoskäl, jag har märkt att jag mår mycket bättre när jag inte äter mycket mejeriprodukter. Jim äter dock fortfarande precis som han alltid gjort, han äter alltså fortfarande mejeriprodukter. För mig gör det ingenting om han äter det, eftersom det är helt och hållet upp till honom. Däremot tycker jag det är viktigt att han respekterar mitt val att inte göra det. 

Jag tycker det finns otroligt bra substitut för mjölk nu för tiden, så det känns inte alls krångligt. Det finns inget jag saknar förutom ost, alltså inte hushållsost utan typ halloumi, fetaost osv. Men det känns inte som att en egentligen ger upp någonting. Jag är nöjd med mitt val och kommer hålla fast vid det. Sedan respekterar jag självklart alla andras val. Men just detta med hur olika människor resonerar och varför dom just resonerar som dom gör tycker jag är otroligt intressant. 

Den lyxen jag aldrig trodde jag skulle kalla lyx

Lyxen jag pratar om handlar om att ha egna smultron. Självklart behöver det inte vara precis smultron, utan egentligen vad som helst. För mig är det dock mina smultron, de jag ser mogna i min rabatt, kunna äta av när jag ser ett illrött bär. Den lyxiga känslan att kunna gå precis utanför dörren och plocka in röda juveler att pryda soygurten med antingen till frukost eller kvällsmat. 
 
Det är de små sakerna i livet som ger det en guldkant. Kära ni, tänk på det. Det är inte de stora sakerna som inträffar sällan som gör livet fantastiskt utan det är de små ögonblicken som ger livet en glittrande guldkant.
 
Tjugofem år gammal Luleåbo. Här skriver jag om mina renoveringsprojekt, saker som är fina/ofina, mina katter, olika typer av DIY, lite skönhet, inredning och en hel del funderingar. Jag hoppas ni vill hänga med!

Tre saker jag gillar: Snö, katter & krispig luft.