den otroliga saknaden av sommarlov

Jag har ofta tänkt på hur ordet sommarlov får en helt ny betydelse desto längre en jobbat. Under mina tre år med heltidsjobb har det varje sommar återkommit diskussionen om just sommarlov. När en gick i grundskolan, gymnasiet och på universitetet var just sommarledigheten så självklar. Trots att en hade skaffat sig ett jobb under några veckor av sommaren kändes det ändå oändligt. Tid att vila upp sig, hitta på massor av roliga saker och bara njuta. Idag är det normaliserat för mig att jobba fyrtio timmar i veckan, allt annat i livet ska antingen hinna göras på kvällstid eller på helger. Det innebär (i alla fall för mig) att det blir en relativt hård prioritering. Självklart har jag, precis som de flesta semester varje sommar.
 
Fyra veckor varje år får jag betald semester, vilket kan sägas är en arbetande människas sommarlov. Dock känns det aldrig som det, samma underbara oövervinnerlighet infinner sig aldrig när en går på semester. Kan det ha att göra med att semester har en korrelation med prioritering, planering, jobb och 'måste hinna' trots att vi inte ska gå till vårt vanliga jobb. Allt vi inte hunnit på veckorna eller helgerna resten av året byggs sakta men säkert upp till det får vi ta tag i på semestern-högen. På grund av detta pratas det ofta om sommarlov som någonting ouppnåerligt, någonting vi ser tillbaka på med andakt och lycka. En upplevelse vi aldrig kommer få igen eftersom vi inte har tid, vi har inte tid att bara njuta av semestern utan istället ska vi försöka hinna beta av vår eviga to do lista. 

Det är dags att vi återupplever känslan av sommarlov.
Tjugofem år gammal Luleåbo. Här skriver jag om mina renoveringsprojekt, saker som är fina/ofina, mina katter, olika typer av DIY, lite skönhet, inredning och en hel del funderingar. Jag hoppas ni vill hänga med!

Tre saker jag gillar: Snö, katter & krispig luft.